Lucile Hadzihalilovic

En av Frank Wedekinds mindre kända historier ”Mine-Haha” från 1888 är förlagan till Lucile Hadzihalilovics fantastiska debut. Filmen skildrar en gåtfull skola för unga flickor, och påminner i sin tillbakadragenhet – i både tid och rum – om M. Night Shyamalans ”The Village”. Här finns lyckligtvis inte några lättköpta förklaringar, som bryter illusionen och förklarar varför unga flickor interneras (de kommer dit i kistor!) i en värld präglad av förbud och disciplin. Tydliga gränser och välgrundad ångest hör till dagordningen på internatet, där de unga flickorna (från 5-15 år) klokt nog bara får undervisning i balett och biologi. Barndommen och den därtill hörande oskulden har uppenbarligen inte mycket att hämta. Lucile Hadzihalilovic gör det inte lätt för publiken som sätts på prov. Filmen är dedicerad regissörens man, Gaspar Noé (regissör till ”Irréversible”), men befinner sig stil- och tonmässigt mycket långt från Noés film. Bara början, som i verkligheten är filmens slut med tillhörande credits, avslöjar släktskapet. Annars befinner sig ”Innocence” snarare i den abstrakt/poetiska fåran. Lucile Hadzihalilovic fick pris som bästa debutregissör vid filmfestivalen i San Sebastian.