Arnaud Desplechin

Melodram och komik flyter elegant samman i ’Kings and Queen’ som av den franska filmkritikerkåren korats till 2004 års bästa inhemska film. Att se den har jämförts med att låta sig sjunka in i en tjock roman en söndag eftermiddag, med karaktärer som växer sida för sida, och som alla visar sig vara sammankopplade –  genom blodsband eller sängvanor. Desplechin balanserar filmens handling och karaktärer på en knivsegg mellan det ordinära och det ovanliga. Aldrig överdrivet men hela tiden gripande och överraskande. 35-åriga Nora (fantastiskt spelad av Emmanuelle Devos) verkar ha kontroll över sin tillvaro. Hon äger ett framgångsrikt galleri och har en son med sin första nu avlidne man och är på god väg att gifta sig med sin tredje. I en helt annan historia – tror vi – får vi följa den neurotiske violinisten Ismael (Mathieu Amalric), på väg att bli tvångsinlagd mot sin vilja. Desplechin avtäcker ständigt nya sidor hos sina karaktärer och tillför hela tiden nya oväntade vändningar till historien, så att vi gång på gång måste omvärdera våra förväntningar. Det är finurligt och överraskande – och dramatiskt effektivt.